Systempolis

En iaktagelse från den svenska paradgrenen "att stå i kö". Mitt lokala Willys har en prydlig skylt framme vid kassorna som lyder ungefär: "En kö till båda kassorna". Man står så att säga i en lång kö och när man närmar sig kassorna så "väljer" man kassa. Höger eller vänster. Oftast faller det sig så att det är två till tre personer vid varje kassa och en lång gemensam kö bakom. I de allra flesta fall fungerar detta bra. Folk inordnar sig i systemet och köandet flyter på med någon sorts altruistisk optimering. Då och då händer dock att någon väljer att inte se skylten, smiter förbi den långa kön och ställer sig direkt vid kassan. På grund av den svenska flatheten är konsekvensen av detta är ofta ingen alls. Idag hände något lite annorlunda. En herre i brun skinnjacka vägrade "välja" kassa utan stod kallt kvar i huvudkön. När en gentleman i svart skinnjacka, nr två i den stora kön, påpekade att det var dags att välja kö fick han ett snäsigt och mycket högljutt svar: "nej, jag MÅSTE inte välja än!". Mannen i den bruna skinnjackan väntade därefter kallt ut den första tomma kassan och gick sedan dit för att bli expedierad. Vilken vinnare! Man måste beundra hans principfasthet och oräddhet. Möjligen kan man också förundras över hur en sådan systempolis klarar vardagen i övrigt. Frågan får ökad relevans av att hans veckohandling tycktes bestå av chips enbart. Lökchips.