Jag gillar lite det fenomen att folk drar sig för att trycka på Stop-knappen på bussen. Det är lite så att efter det att man har fyllt sex år är det ingen som vill plinga. Alla vet att det finns nån fattig jävel som kommer att trycka långt innan det är absolut nödvändigt. Det är lite tuffare på morgonen när fordonet är fullt av rutinerade pendlare.
Jag förlorar i princip aldrig. Men jag noterar med barnslig tillfredsställelse när halva bussen går av på min hållplats trots att signalen kom precis innan point of no return.
Sen är det ju också så att den svaga person som faktiskt trycker på knappen alltid sitter längst bak av de som ska gå av. För ingen vill ju skylta med sina svaga tävlingsnerver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar