Handikappad

Jag ser mig inte riktigt som en datakille. Men nu när min Internetuppkoppling legat nere sedan i söndags inser jag hur integrerat är i min vardag. Det är som stenåldern här hemma nu utan uppkoppling.

Det mest fantastiska är att jag i söndags var jättenära att få problemet löst. Jag ringde supporten runt 17:30, och efter ungefär 20 minuter var problemet ur världen. Bland annat kopplade vi bort min router så att datorn blev direkt kopplad mot modemet. Och det funkade fint, jag var tillbaka. När jag hade tackat Linus på supporten tänkte jag att "nu när allt är löst så kopplar jag in routern igen". Men det skulle jag inte gjort. När jag kopplat in routern igen så vägrade alla anslutningar fungera. Igen. Vis av nyvunnen erfarenhet kopplade jag ånyo bort routern. Till ingen nytta. Datorn, och därmed mitt hem, var tillbaka i mitten av nittiotalet.

Givetvis ringde jag upp supporten igen. Jag ville att Linus trygga norrländska stämma skulle leda in mig på rätta vägar och få mig ut på nätet igen. Men icke. Supporten stänger tydligen 18:00 på söndagar och när jag ringde andra gången var hon gott och väl 18:10.

Men fuck it. Alla vet att Internet bara är en fluga.