Vad gäller Aftonbladet tycks det onekligen ha hänt en hel del sedan Lars Johan Hierta startade tidningen år 1830. Aftonbladet beskrivs ofta vid starten som avantgarde. Tidningen utmanade dåvarande folkets bild av tryckfrihet.
Idag utmanar tidningen endast läsarskarans tålamod och ibland någon B-kändis att ta av sig trosorna i söndagsbilagan.
Det är därmed inte sagt att tidningen saknar läsvärde, eller kanske ska jag säga underhållningsvärde. Idag publicerades en artikel om en i sig tragisk händelse på ett mycket dråpligt sätt.
Ok, jag erkänner att det finns en definition av termen ”proffs”, vilket ju är en kortform av ”professionell” och betyder enligt SAOL ”yrkesmässig utövare”, som innefattar de här männen. Detta till trots tycker jag att det finns en inneboende paradox i att kalla en division två-spelare för fotbollsproffs (”no offense” alla div. 2 eller lägre spelare där ute) Termen fotbollsproffs brukar ju annars reserveras för en spelare som lämnar allsvenskan för en utländsk klubb, oftast för ganska mycket pengar. Detta leder (o)sökt in på nästa moment i paradoxen. I den mån männen motsvarat den glamorösa bilden av ”fotbollsproffs” som jag (och säkert andra) har hade platsen för våldtäkten känts mycket fattig och inte alls ståndsmässig.
Ej att förglömma så har Aftonbladet lyckats anställa två av de värsta personerna i Sverige, den på nästan alla upptänkliga sätt dåliga Fredrik Virtanen och den ryggradslösa chefredaktören Anders Gerdin. 'Nuff said.
Mr. Brown
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar